nykterhet
Jag kan inte sluta tänka, jag tänker för mycket, det säger alla. Alltid är något som tar upp min tid och mina tankar. Mycket från det som var DÅ kommer upp och jag går igenom det jag kommer ihåg och undrar om jag kunde gjort nått annorlunda, skulle jag försvarat mig mer? Skulle jag nekat? Jag vet inte, men det är 5 månader kvar. Jag har funderat mycket på det här, och jag kommer nog inte dricka efter juni heller. Lite kanske, men jag ska inte återgå till det ständiga festandet, till den ständiga förnedringen, till den ständiga jakten för att lindra min ångest.
Jag har ju insett nu, att jag hade problem. Många sa det till mig, men jag ville inte lyssna, ville inte höra, jag gick bara ut och drack ännu mer. Men nu, när suget har lagt sig och jag är nykter så inser jag ju, jag var på väg rakt ner i ett missbruk som jag undrar om jag tagit mig upp ifrån OM inte detta ändå hade hänt. Jag hatar hon som gjorde det, men kan inte dölja känslan av tacksamhet. Det är konstigt, men jag tror det räddade mitt liv.
Och nu sitter man här. 7 månader senare och jag lever, inte bara överlever.
